Volvoarbetarna var som Weiron i ottan, skrev SvD:s ledarskribent Sanna Rayman efter vår debatt i torsdags. Detta efter den berömda kommentaren om att staten borde ”konfiskera Volvo”, som en truckförare fällde i programmet.

Idag varslade Volvo PV ytterligare 2 700 personer i Sverige. Om läget var allvarligt sedan tidigare börjar det bli rent alarmerande nu.

”Det kommer att kännas att förlora jobbet i fabriken”, som unge Volvoarbetaren Håkan Eriksson skriver på sin blogg.

Vi pratade om programmet och om Volvoarbetarna på Debatts morgonmöte i måndags. Är de karikatyrer? Gör vi dem till karikatyrer? Meningarna gick isär.

Klart är att jobbarna är pressade. Hårt pressade. Läget känns förstås hopplöst. Vanmakten lamslår. Och i desperata lägen kommer ytterligheterna fram. Som hos Göran Johansson idag. Staten måste rädda Volvo, säger Göran Johansson. ”Allt annat är dyrare”, säger han till GP.

 ”Ska staten stödköpa stora, törstiga Volvobilar eller vad har man tänkt sig?”, kontrar en GP-läsare som kommenterat artikeln.

En som inte ångrar sig är gamle Metallbasen Göran Johnsson. Idag går han till motangrepp mot de som anfört att Volvo skulle klarat sig bättre om man vågat satsa på miljöbilssegmentet.

”Man ska inte tro att några penndrag för 15 år sedan hade kunnat göra allting annorlunda”, skriver Johnsson på Newsmill idag.

Eller så är det precis vad som hade behövts.

Wångersjö på redaktionen har varit med sedan första Amazonen rullade ut och han har en annan syn på saken. Göran Johnsson skjuter in sig enbart på själva miljöfrågan, men folk som köper stora, törstiga Volvobilar bryr sig föga om miljön.

Däremot bryr de sig om pengar. Plånboken styr. Volvos marknad i Sverige vilar tungt på tjänstebilsköparna. Efter miljökraven har klassiska tjänstebilen V70 blivit för dyr för tjänstebilsförarna. Förmånsvärdet för en miljöbil är betydligt gynsammare och Saab har vunnit stora marknadsandelar. Och när tre år har gått ska den törstiga bilen säljas på privatmarknaden – och så accelererar den nedåtgående spiralen.

Som Wångersjö säger:

”Inte ens jag som gammal Volvoit köper en Volvo nästa gång. Jag orkar inte längre med en bil som drar 1,1 liter milen”.

Nej, det här inlägget handlar inte om Blondinbella.

Redaktör Bergsten bloggade nyligen om miljöpartiet, som en tonåring som vuxit upp. Idag presenterade den vuxna tonåringen, via en presskonferens som föregått med stort hemlighetsmakeri, att man har fått en ny bästa kompis i socialdemokratin.

Om mp beskrivs som en bångstyrig tonåring är väl sinnesbilden av socialdemokraterna snarare att likna vid en vit heterosexuell man i övre medelåldern som lämnar in deklarationen i tid och ser fram emot det orangea pensionskuvertet. 

Frågan är om takten håller i sig; och när blir i så fall den lillgamla tonåringen färdig för långvården?

Som tidigare nämnt kommer det många intressanta och smarta artiklar till oss på SVT Opinion. Det finns alltid en stor bredd bland ämnesvalen, vilket gör genomläsningen över morgonkaffet till en riktigt trevlig stund på dagen.

Det som är spännande är en del rubriksättningar. Förrutom den synnerliga usla ”tillbaka till framtiden” finns det en del artikelförfattare som vill spetsa till rubriken genom att bruka utrikiska, i förekommande fall oftast engelska. It’ all ’bout the headline, typ. Nu sätter redaktören visserligen alltid rubriken själv så det är väl inte hela världen. Men jag kan ändå inte låta bli att undra: när ser man någonsin en engelsk rubrik på en svensk debattsida? 

Den som hittar ett endaste fall, de senaste året, från någon av de större och vanligare debattsidorna vinner en signerad idolbild av Janne Josefsson. Först till kvarn.

Stalltipset från eder redaktör är således; om artikeln är skriven på svenska bör rubriken vara på, just, svenska. Blanda inte språken. Stick to the concept liksom.

På Opinion idag skriver Robert Damberg, ordförande för Ungdomens nykterhetsförbund, om Blondinbellas festande och att det är dags att diskutera alkoholens glamourösa roll på mingelbilder. Debattera gärna i forumet!