Efter den makabert misslyckade Blondinbelladuellen i torsdags söker jag tröst hos Bruno. Hans ömtåliga pekfinger skrapar mot min tinning och han fäller sin dom:

så få det finns kvar
att respektera och tycka om
det vackraste och mest värdefulla vi har
är dom som aldrig syns
aldrig hörs
verkar som om resten står i rampljuset
och hoppar rep tomma och meningslösa
verkar som allt är en gurglande vask
som svämmar över med en digerdöd av skvaller
och fånigt trams
var kommer alla ifrån
alla dessa självgoda uppsvällda
hjärndöda individer
som förnedrar sej själva och gör allt
för att förminska oss som människor
medan dom turas om
att gräva i varandras åsiktstarmar
turas om att rota i varandras underliv
men dom är dömda på förhand
och du behöver inte oroa dej
varje kväll någonstans
glider ett biografdraperi upp
och filmens första replik kommer
som en befrielse

Sakine Madon, ledarkolumnist på Expressens ledarsida, skriver om det politiska våldet i expressen idag. ”Skrik och stenar är usla argument” är rubriken på artikeln, vilken du hittar här.

Sakine var gäst i Debatt för några veckor sedan, där landsbygdens vara eller icke vara diskuterades (programmet ser du i SVT Play). Via hennes blogg ser jag även att någon har snappat upp ett inslag ur programmet och lagt upp det på YouTube, under rubriken ”Bonde söker Sakine Madon”. 

Jag kan erkänna att bondens plötsliga halvinvit drog en hel del förvånade skratt i kontrollrummet – & inte minst är Sakine en så pass skön person som tar det hela med en klackspark. 

Se själva.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gH2zDKdEIMI]