Efter att Obama vunnit de svenska partiledarnas gunst avslutade Lars Ohly med orden: ”No more war – Brian Moore”. Debatten är över för denna gång och möjligtvis även bloggbävningen då FRA inte nämndes med ett enda ord. Frågan är om företrädarna tycker att frågan är ”avklarad” eller om etermedia anses för stort för att behandla en ”bloggfråga i periferin”. 

Det lär hagla med intressanta kommentarer och analyser ute i bloggosfären, och inte minst finns det möjlighet att debattera vidare i SVT:s debattforum som du hittar här.

Mer politik kommer i SVT redan nu på tisdag. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin duellerar hos K G Bergström. Tisdag, 20:00, SVT 2. Missa inte!

”Patienten ska vara i centrum, inte i väntrum” – Jan Björklund.

Sloganen bör uttalas med värmländsk dialekt.

På direktchatt med en god vän får jag den retoriska undran: ”men kan han sluta le någon gång?”. Anledningen är ju att Lars Ohly – i varje klipp – alltid ler eller skrattar efter avslutat mening. Ibland till och med under pågående resonemang.

Det korta svaret på undran är: nej, det kan han inte. För en tid sedan utannonserades det att vänsterpartiet minsann ska bli ett gladare parti, och gladast av de alla måste således dess främsta företrädare vara.

Gissningsvis är konceptet med leende socialister signerat av den tidigare ung vänster-ordföranden Jenny Lindahl-Persson, som via en giftermålstripp till Las Vegas och ett kneg på pr-byrån Hill&Knowlton (byrån som ryktas haft ett spel med i lanseringen av Gulf-kriget) tagit ansvaret som informationschef för vänsterpartiet.

Det krävs nog en Marie Söderqvist för att få Ohly att sura till.

Halvtid i partiledardebatten. Det är aviserat att andra halvan kommer att behandla bland annat bensinskatten och vården. Två timmar är mycket tevetid – frågan är om ”bloggbävningen” lyckas få med en enda replik från de etablerade partiernas företrädare om den omstridda avlyssningslagen?

Själv är jag förvånad, som jag var inne på tidigare, att den inte dök upp från de rödgröna för att slå in en kil i alliansfasaden i samband med diskussionen om regeringsduglighet/alternativ. Fast det är ju plågsamt uppenbart att de rödgröna skulle behövt ta en chailatte tillsammans innan sändning för att bena ut ett samstämmigt svar på just denna knivighet.

Ohly är en mysig kille, sa statsminister Reinfeldt för några minuter sedan direkt i Agenda. Så här såg Lasse ut före sändningen. Just nu bråkar Fredrik och Lars om a-kassan och mysfaktorn har sjunkit rejält.

Jag kikar på SvD:s ledarblogg och ser att Sanna Rayman inte kommenterat torsdagens SVT Debatt ännu. Förklaringsmodellen är enkel. Bloggpauserskan Blondinbella kan inte ersätta Weiron i Ottan.

Finanskris, Volvo, FRA och nyfunnen kärlek mellan två partiet bäddar för en osedvanligt intressant partiledardebatt så här i mandatperiodens halvtid. Klockan 20:00 är det partiledardebatt i Agenda, SVT 2. 

Personligen är jag mest intresserad av ett se hur oppositionen axlar sin roll. I veckan har ju socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet presenterat att de svurit varandra trohet fram till 2020. Lars Ohly fick beskedet – precis som oss andra – via presskonferensen, vilket fick vänsterpartisten Alice Åström att motionera om politisk mobbing.

Samarbetet är inte helt problemfritt. SSU surnade till och Lars Ohly tycker att det är ett misstag att inte inkludera vänsterpartiet. Redaktör Bergsten flaggade klokt för att miljöpartiet inte är ett alternativ som går hem i alla traditionella arbetarkretsar (medan man kan vinna i storstäder).

Vågar vi gissa att alliansen kommer att ifrågasätta regeringsdugligheten i det rödgröna alterantivet? Och vågar vi gissa att de rödgröna kommer att ifrågasätta regeringsdugligheten hos alliansen, med FRA och finanskrisen som färska exempel?

Med lite tur kommer vi alltså kunna bjudas på både intressant socialt samspel som ett politiskt hela havet stormar i kväll. Agenda, SVT2, 20:00. Missa inte!

Stämningen runt middagsbordet blev på ett ögonblick så kylig att ingen vågade säga ett ord på flera minuter.

Samtalsämnet? Miljöpartiet.

Platsen? Värmländsk landsbygd. Eller vilken svensk bruksort som helst, välj själv.

För som socialdemokraten Katrine Kielos beskrev det i Fokus (41/2008): ”Miljöpartiet är emot allt det där som gör livet värt att leva: bilen, basindustrin, skotern, chartern, jobbet och jakten”.

Åtminstone är det bilden av partiet hos ett oräkneligt antal svenskar. Särskilt på landsbygden.

Jag vet inte hur många gånger jag sett blicken svartna hos såväl värmlänningar som hälsingar när miljöpartiet kommit på tal. Och det har aldrig spelat något roll huruvida det funnits realpolitiskt fog för aversionerna.

Lika mörk i synen blev Lars Ohly när Mona Sahlin offentliggjorde samarbetet med mp och på samma gång tog avstånd från vänsterpartiet. Men maken till smäll på fingrarna får man leta efter. En modig missbedömning, som SvDs Per Gudmundson kallar det.

”Jag uppfattar att det ute i partiet finns en total uppställning bakom vår strategi. Även om det varierar hur bekväm man känner sig med miljöpartiet”, sa Sahlin till DN.

Problemet är bara ytterligheterna i de variationer som Sahlin säger sig uppfatta. Det som varierar är snarare hur obekväm man känner sig, skulle jag påstå.

I Stockholms kommun där miljöpartiet var som starkast (9,33 procent) i riksdagsvalet 2006 var socialdemokraterna som svagast (23,17 procent).

Medan vi i det röda norr hittar mp-fästen som Arvidsjaur (1,71), Pajala (2,10),  Ånge (2,63) och Örnsköldsvik (2,83).

Göran Persson var en buffel, men en lyssnande sådan. Mona Sahlin, däremot, hon ignorerar, skriver Ali Esbati.

Jag inbillar mig att s-trusten i Arvidsjaur idag är precis lika uppretad som de trogna miljöpartisterna på Södermalm. Fast av helt olika anledningar.