I kväll möts Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i Rakt på med K G Bergström. Duellen kommer bara dagar efter partiledardebatten, och det finns väl en viss risk för att både ett och två argument kommer att kännas igen från dusten i söndags. 

För att pigga upp kan du roa dig med att spela floskelbingo. Skriv upp argumenten på ett papper och dra ett streck för varje gång (eller drick en shot, om du vill ha en helt annan typ av bingo). Då kör vi (utan inbördes ordning)!

• FR: ”Debatten är bara några minuter gammal innan Socialdemokraterna kommer in på bidragslinjen”
• MS: ”Meeeen Freeeedrik” (med huvudet på sne)
• FR: ”Alliansen vill regera tillsammans. Vi är ett regeringsdugligt alternativ.”
• MS: ”Ni är en allians som står för en tydlig orättvisa”
• FR: ”Jobben kommer inte med bidrag. Det måste löna sig att arbeta.”
• MS: ”Sedan alliansen tog över har massor valt att lämna arbetslöshetskassorna. Det är en oansvarig politik i orosfyllda tider”.
• FR: ”Sedan alliansen tog över har 200 000 lämnat utanförskapet.”
• MS: ”Det skapas färre jobb under den här högkonjunkturen än den förra under S-regering” 
• FR (igen): ”Det måste verkligen löna sig att arbeta.”
• MS (igen): ”Meeeeen Freeeedrik” (med huvudet på sne).

Snabba nyhetssajten Nyheter24 rapporterar att Camilla Lindberg, riksdagsledamot (fp) och den ende borgerliga riksdagsledamoten som röstade emot lagförslaget om signalspaning, petas från justitieutskottet. Istället får hon framöver finna sig i att diskutera kultur i ett för det avseendet lämpligt utskott. 

-”Båda utskotten har sin charm” säger Camilla Lindberg till N24.

Uttalandet osar viss bitterhet och kan inte hjälpa att undra om detta är en del av de integritetsstärkande åtgärder som utlovats.

I justitieutskottet ersätts Camilla Lindberg av Johan Pehrson.

”En god kamrat bjuder på lunch som inte är avdragsgill.”
Sa moderaten som köpte mig löksås och fläsk och betalade ur egen ficka.

Hyresgäster i innerstaden får inte längre friköpa hus, skriver ett gäng på DN Debatt. Omvändelse under galgen, kallar Carin Jämtin det. Bloggaren Per Westberg konstaterar att ”de är realpolitiker och inte ideologiska kamikazepiloter”.

Utspelet får mig att minnas Johan Norberg i Debatt 2 oktober, apropå finanskrisen i USA. Axel refererar en fråga ur vårt forum till Norberg i slutet av programmet:

”Är det inte en klassisk nordisk välfärdsmodell som USA nu skulle ha behövt?”

Johan Norberg svarar:

”Hyresrätter definitivt, ett av problemen i USA under bostadsbubblan är just att man har haft en ideologisk drivkraft att alla ska äga sin egen bostad. Och då har man på politisk väg försökt styra upp detta. Man har pressat banker och bolåneinstitut att ge lån till folk som inte riktigt haft råd med det.”

Se det här, cirka 10 minuter in i programmet.

Norberg nämner förstås också de ”halvstatliga bolåneinstituten” Freddie Mac och Fannie Mae, som drivit på i bolånekrisen. Här i Sverige har vi helstatliga SBAB som lånar ut upp till 95 procent av bostadens värde. ”Hos oss slipper du topplån”, proklamerar bolaget stolt på hemsidan.

En ideologisk drivkraft att alla ska äga sin egen bostad, förresten. Det är det väl fler som har. Moderaterna i Stockholms stadshus i valmanifestet 2006 (pdf), till exempel: ”Ge alla som vill möjligheten att ombilda sin hyresrätt till bostadsrätt.”

Till och med idag då.

Till Expressens opinionsblogg: Välkomna till bloggosfären! Här länkar vi.

Medan NEO:s Peter Wennblad lyfter intressant mediekritik försöker DN Kultur dra sitt strå till stacken. 

Så här skriver Marcus Boldemann om risken med ”förvrängda bildformat” hos SVT:

- ”Det här är inte kul för en filmskådespelare som kanske lagt ner en förmögenhet på en plastikoperation för att se smal ut och får sitt utseende helt kvaddat av SVT.”

Alla har vi våra infallsvinklar och ämnen att uppröras över.

Peter Wennblad på Magasinet Neo bloggar om Volvo Rage Boy,  en direkt referens till ”islamic rage boy” som SvD:s Per Gudmundson skrivit om här. Volvo Rage Boy heter Sebastian de Souza och har enligt Wennblad ”gjort en kometkarriär bland pressklippen”. Och visst, hamnar man i SVT Debatt, Aktuellt och Rapport inom loppet av några dagar har man mycket väl fått – för att tala med Andy Warhol – åtminstone några av sina femton mintuer i strålkastarljuset.

Så här gick det till: i SVT Debatt den 2:a Oktober (se programmet i SVT Play) skulle Volvokrisen och varslen diskuteras. Tanken var att låta de anställda få ställa sina frågor till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m).

Debatt:s eminiente researcher Josephine Freje Simonsson fick i uppdrag att leta fram och prata med oroliga anställda. Josephine gjorde – sin vana trogen – ett hästjobb och talade med ett tjog volvoanställda inför debatten. Slutligen bokades hela åtta stycken till Debatt:s studio och direktsändning med Janne Josefsson. Varav Sebastian de Souza, a.k.a Volvo Rage boy, var en av dem.

Att journalistiskt motivera att hela åtta anställda hamnade i studion är lätt. Beskedet om att upp till 3000 anställda skulle varslas skapar så klart en stor oro bland många människor. Inte bara de som direkt berörs av varslen, utan även bland anhöriga och underleverantörer etc. Vi bedömde även att åtta stycken var ett lagom antal – människor som är vana med att till vardags röra sig i en helt annan verklighet än retorikens och politikens förtrollande värld – för att vikta upp en proffspolitiker och arbetsmarknadsminister som Sven-Otto Littorin.

Charmen med livesändningar är att formen av sin natur bjuder på överraskningar och är svår att styra över. Vissa gäster är mer vältaliga än andra och tar därmed för sig mer. Sebastian de Souza tillhör den kategorin.

Att fråga anställda som berörs av ett stort varsel (tänk: dråpslag för orten) följer väl något av ett journalistiskt standardformulär. Det är således heller inte särskilt konstigt att Lennart Persson och Aktuellt ville göra ett inslag på samma tema.

Då Debatt var först ut kontaktar Aktuellt just Josephine Freje Simonsson för att höra sig för om eventuella ingångar. Hon levererar en gedigen lista på tänkbara namn och telefonnumer (upp till tjugo stycken) som Aktuelltredaktionen kan välja och vraka bland. Research med guldkant serverad på fat. Reslutatet är att Sebastian de Souza hamnar i rutan igen.

Hur den redaktionella bedömningen såg ut på hos Aktuellt vet jag inte. Än mindre hur den såg ut hos Rapport (som gissningsvis hörde av sig till kollegorna på Aktuellt). Kanske var det en situation av stress, bekvämlighet (om vilket jag har skrivit i just Magasinet Neo och artikeln ”På andra sidan skjutjärnet” nr1/2008) och att man redan sett en vältalig volvoarbetare i tv-sammanhang som gjorde att lotten föll på samma gäst.

Peter Wennblads blogg bjuder på tänkvärd mediekritik. Jag delar åsikten att det är problematiskt med enkelriktning i media, i synnerhet i ett fall där det faktiskt finns 3000 olika människor att välja bland och där redaktionerna på förhand erbjudits kontaktuppgifter till åtminstone 20 av dessa 3000.

Att ”Volvo Rage Boy” först fick vädra sina tankar hos Debatt med Janne Josefsson är däremot ett utslag av ett bra researcharbete.

–

Även Johan Norberg nämner iaktagelsen på sin blogg.