Nyligen undrade expressens Johannes Forssberg varför det blivit så tyst bland de svenska McCain-bloggarna, på tidningens egna opinionsblogg. Frågan är av retorisk karaktär, så klart. Opinionsmätning på opinionsmätning visar på att det ser ut som att USA får sin förste svarta president.

Från McCainlägren hemmastädes burkar man ofta framhålla att medieklimatet ”tar ställning” eller ”svartmålar republikaner”.  I anklagelseakten ligger ofta det outtalat att det skulle vara på ett helt annat och mer nyanserat sätt over seas.

Via Journalisten ser jag så att amerikanska Editor &  Publishers undersökning visar ett massivt ställningstagande till Obamas förmån. Bland dagspressen är siffrorna förkrossande 179-69 till Obamas favör. I sammanhanget kanske det till och med är så att blansen är bättre i Sverige, åtminstone om man ser till de fyra stora drakarna.

Eller; det är nog så pass enkelt att en ung (nåja) svart kandidat, vilket aldrig varit aktuell innan, är av större dramaturgiskt intresse än vit gammal man, vilken alltid valts förrut. På gott och ont. Det borde vilken PR-bloggare från högerhåll som helst kunna hålla med om.

Fortsatt ökning – hela 480 000 tittare såg förra veckans Debatt, med Jan Björklund i centrum av 45 minuters skoldebatt.

”Denna lektionslånga mobbning av grabben med framtandsglipan skulle få en högstadieklass att framstå som ett under av disciplin”, skrev Nils Schwartz i sin tv-recension i Expressen dagen efter. Hårda ord.

Mobboffret Björklund var i alla fall tillräckligt nöjd efteråt för att utan att tveka omedelbart ge sig i kast med en stormande Ilmar Reepalu.