[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WAyCi4cObmI&hl=en&fs=1]

Ulrike Meinhof. Kan man skilja hennes idéer från hennes handlingar? Detta har diskuteras senaste veckorna i kulturSverige. Janne J har intensivt försökt få till en duell med Sara Stridsberg eller Åsa Linderborg som recenserade den nyutgivna biografin av Jutta Ditfurth. Boken är en veritabel skatt tyckte Stridsberg, och Linderborg skrev
”Frågan är kanske inte varför Ulrike Meinhof gick över gränsen – och var går gränsen? – utan att inte fler tar steget från protest till motstånd.” Och sen var debatten igång och Jens-Christian Brand rasade mot Meinhofs ” svenska fans”.
”När Sara Stridsberg (DN 20/9) och Åsa Linderborg (AB 27/9), inte utan romantiskt patos, tecknar sina märkligt samstämda bilder av Meinhof” som ” En ängel med knutna nävar. En förebild som borde få oss att fundera över ”varför inte fler tar steget från protest till motstånd”, och definitivt värd ”beundran” för sin ”rationalitet och konsekvens”.

Linderborg tackade nej till tv-debatt men svarade på kultursidan. ”Tvärtemot vad Brandt ger sken av, beklagar jag att hon inte dröjer vid de svåra frågorna eller redogör för de alternativ som vänstern hade att välja mellan. Jag skriver att Meinhof var konsekvent som gick från skrivbordsradikal till aktivist, men också ansvarig för sitt eget våld.”

Jag och Krohnis ska nu iväg på pressvisning av filmen Baader Meinhof komplex som har premiär på fredag. Den har kritiserats för att vara våldsglorifierande och nåstans där börjar jag minnas mina gymnasieår med popgeniet Luke Haines. Då visste jag ingenting om RAF men lyssnade sönder hans album ”Baader Meinhof”.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=bt5cv5MK990&hl=en&fs=1]

Rapport om filmen kommer….