Ska adoption ske trots risk för barnhandel och oegentligheter? Vems intressen är i fokus när barn adopteras från Tredje världen? I Debatt möts väntande föräldrar, adopterade barn, adoptions-organisationer och företrädare för regeringen. SVT 22.00
Dessutom tar Debatt upp fallet med äldreboendet Bäckagård, som har fått fyra Lex Sarah-anmälningar. Verksamhetschefer och anhöriga möts i studion.
Programledare: Janne Josefsson.
Missa inte!
Jag är undersköterska och arbetar på ett äldreboende som ägs av Attendo Care. Vi blir kontrollerade 2 ggr om året, både från företaget och från kommunen, borde inte det gälla kommunala boenden med?!
Av: Marie torsdag 20 november 2008 22:35
Återigen belyses missförhållande inom äldreboende. Själv har jag personligen genom min gamla mor fått uppleva en mycket positiv boendemiljö där gamla omhändertas med värdighet och stor omsorg av de anställda på avd Björken Björkengrenska gården. När rätt värdegrund finns hos personalen och de själva ges utrymme att styra sina arbetsuppgifter fungerar det väl även om man måste arbeta under mycket svåra förhållanden och under dåliga ekonomiska villkor. Bättre utbildning med högre lön skulle ge yrket en högre status inte minst bland yngre människor. Det som även saknas är tyvärr ett större engagemang från närståendes sida som både underlättar och förstärker umgänget med de gamla. Vi har alla ett gemensamt ansvar för de gamla och det räcker inte ”lämpa av” dessa till förvaring.
Av: Leif Edling torsdag 20 november 2008 22:40
Alla internationell adoption är människohandel även om priset är 0 kr.
Bättre att skicka pengar via SOS Barnbyar.
Calle
Är nu pensionerad har arbetat 30 år inom åldrings och sjukvården. Det är bra att de yngre undersköterskorna reagerar när missförhållanden råder, men jag vill bara säga att tro inte att detta visar hur det var för 20 år sen. När jag själv arbetade tänkte jag att hoppas att jag får ha det så här när jag blir gammal och behöver hjälp. Nu är jag livrädd över vad jag nu ser och hör.
Pensionerad Uska.
Jobbat inom äldreomsorgen sedan 1987. Försämringarna blir allt värre och värre. Nedskärningar, omorganisationer och dokumentation till förbannelse. I stället för att ge värme, omsorg och kärlek till våra äldre, används mycket av ”vårdtiden” till dokumentation. Varför skall vården gå med vinst! Är det inte dags att ge våra gamla som byggt upp vårt samhälle någonting tillbaka? Våra politiker och andra ansvariga har inte en aning om vad vi arbetar med!
Av: Ulla58 torsdag 20 november 2008 23:04
Som anhörig till en åldrad mamma har jag aldrig upplevt en sådan rättslöshet som när min mamma fick god man.
Det vill säga – en person som i första hand skulle hjälpa min mamma med att sköta sina räkningar.
Trodde jag!!
Det visade sig senare att godmannaskap inte bara innebär att den gamla blir överkörd; utan även att jag som engagerad anhörig fick utstå osannolika kränkningar.
När min mamma beviljades ett äldreboende så trodde jag att det var möjligt att ha inflytande över var man ville bo.
Så jag åkte runt och tittade på olika äldreboenden; tillsammans med min mamma.
För att försöka få ett intryck av var hon skulle kunna trivas bäst.
Så var det alltså inte.
Efter att min mamma bott nära två månader på ett tillfälligt äldreboende – i ett främmande rum med endast kläder som personliga tillhörigheter – så anvisade hon ett permanent äldreboende.
Efter att ha besökt det boendet och pratat med min mamma om det; så sa jag nej tack till det boendet.
För att det låg så tråkigt till – vad gällde den yttre miljön.
Döm om min oförställda chock när det då visar sig hur kommunen hanterar sådana saker.
Eftersom min mamma – och jag å hennes vägnar – sagt nej till just det äldreboendet så ansökte kommunen om att min mamma skulle sättas under förvaltare.
Det vill säga; på grund av att vi inledningsvis tackade nej till just det boendet; så ansökte kommunen om att min mamma skulle omyndigförklaras.
Så nu vet vi det inför vårt åldrande; vi får inte ha några önskemål om var vi vill bo geografiskt; då riskerar vi att kommunens handläggare begär att vi ska omyndigförklaras.
Saken ”löstes” genom att vi tvingades acceptera detta boende.
Jag frågade kommunens handläggare om det verkligen inte fanns några andra alternativ än just detta boende:
Du kan väl inte mena att det bara finns ett enda ledigt rum i hela kommunen?undrade jag.
Men kommunens handläggare sa; Ni får bara ETT erbjudande.
Alternativet enligt handläggaren var: annars måste er mamma skickas hem; och klara sig med hemtjänst; och hemtjänsten får bara lov att ge tillsyn ett maximerat antal timmar per vecka.
Så ser de mänskliga rättigheterna ut för gamla människor.
För att ta ytterligare ett hårresande exempel:
När min mamma bott på sitt nya permanenta boende ett par månader så tog jag kontakt med sköterskan på boendet för att jag var bekymrad för mammas medicinering.
Då får jag av sköterskan beskedet att jag om jag vill prata om min mammas hälsa – måste göra det via gode mannen.
En god man – som ursprungligen är agronom till yrket – och som känt min mamma cirka ett års tid.
Till skillnad från mej som i egenskap av nära anhörig övervakat och haft tillsyn över min mamma kontinuerligt – dagligen eller flera gånger per vecka – under många års tid.
Av: Helena torsdag 20 november 2008 23:18
Det är mer regel än undantag det som händer i all vård.
Misshälligheterna är fortfarande såsom jag upplevde dem från år 1965. Då arbetade jag i vården. Senare i livet har jag vistats som patient både inom kropps och mentalvård. Jag har hiskeliga upplevelser, som sköterska och patient.
Ävenså har jag arbetat i grundskolan som lärare, samma översitteri, maktmissbruk, övergrepp och mobbing har jag stött på där, dagligdags! Naturligtvis även som elev i folkskolan på 50 och 60-talen.
Bara detta med att personal föredrar ledighet på arbetstid är att faktum. Det finns inget sjukhus som inte ”delar” som det kallas, när man egentligen ska vaka om nätterna, men man turas om att sova. Senast jag upplevde detta som patient var på Huddinge sjukhus i samband med canceroperation. När kvälls och nattpatrullen går på sina pass gäller det för alla patienter att hålla sej i sängen, eventuellt smyga sej på muggen, men stör inge nattpersonal! Samma gällde på samma sjukhus när jag var inlagd på psyk.avdelning. Personalen bulla upp, dukar och bäddar för sej. När de delat ut nattmedicinen ska det vara lugnt i lägret och kom inte med några somhelst bevär nattetid. ”Det får du ta med dagpersonalen”.
Jag har massor att berätta för den oinvigde…
Se till att dö innan du är inkompetent att ta hand om dej själv. Fyfan för Sverige med inhumanitet och arbetsmoral under alla kritik.
Anita Ekström
Har haft min man ( nu avliden) på ett äldreboende. Känner igen allt. Han var där endast i ca. 2 mån. Ingen stod ut att se vanvården, varken min man eller vi anhöriga.
Skulle kunna berätta mycket, mycket mera hur illa de gamla fick fara. (En mardröm.)
Detta boende drevs av Carema som fick upphandlingen av Östermamls Stadsdelsförvaltning.
Det är bara pengar som styr. De äldre har inget värde längre.
Jag själv vet inte vart jag ska ta vägen, om jag hamnar i en sådan situation.
VAKNA POLITIKER!
Anita
Av: Anita Ekström fredag 21 november 2008 00:10
Allt som oftast undrar jag om Janne Josephsson levt och lever i en konkong? Det mesta verkar komma som en chock för honom! Sveriges realiteter är främmande för politiker och innanför tv-väggarna tror jag. Visst uppskattas programmen av oss tittare, men gör de annat än rör om i våra sinnen? Egentligen? Händer något annat än att man bara blir väldigt stressad av att de ständiga avbrytningarna i vad inbjudna har att säja och det hetsiga upplägget? Debatt är inget man blir stärkt av, bara konfirmation på eländena i samhället vi redan är väl medvetna om, vi vanliga dödliga alltså.
Av: Annicka fredag 21 november 2008 00:21
Följande händer i en svensk kommun. Hemtjänstpersonal Ida och hennes kollegor har hand om Linus, 85 år, boende cirka 3 mil från centralorten. När Linus skall till läkaren använder hemtjänstpersonalen kommunens bilar för att köra Linus till vårdcentralen. Allt som har med sjukvård och tillhörande resor skall ske på landstingets bekostnad. I detta fall kommer kostnaderna på kommunalskatten. Helt fel. Linus betalar för skjutsen från hemmet till vårdcentralen. Var hamnar pengarna? Jo i hemtjänstpersonalens kaffekassa!!!!!
BIA
Vill först tacka för ett jättebra program! Heja debatt, tittar på er varje vecka och älskar er!
De är horribellt så vi behandlar våra gamla och sjuka!!! Har vi glömt att de faktiskt har varit med och byggt upp vårt välfärdssystem till vad vad de är idag, är detta tacken?! SKAM OCH SKANDAL!!!! Låt de som jobbar med sjuka och äldre få den lön de är värda!!! Till er politiker vill jag också säga att vård kostar!!! Sänk era feta arvoden och tillsätt mer personal inom vården, har själv en cp-skada, har tack och lov egna assister som är helt underbara! Som sagt, ni politiker, kom ut i vården och lär er torka skit ur arslet på folk innan ni sätter er bakom era fina skrivbord!!!
Vakna Sverige!!!
Av: Per-Olof Dahlqvist fredag 21 november 2008 14:31
Vilken tur att sådant händer i Sverige för att annars hade ni på Debattredaktionen inte haft någonting att snacka skit om.
Av: Richard fredag 21 november 2008 18:27
@Richard: Vilken trist inställning.
@Per-Olof Dahlqvist: Tack för de fina orden. Titta på tisdag igen, då fortsätter debatten om våra gamla.
Av: Henrik Bergsten fredag 21 november 2008 19:35
märkligt att internationella adoptioner döms ut helt utifrån att några länder missköter den inhemska delen. Jag tillhör gruppen adoptivföräldrar och jag har fått mitt barn genom AC som jag betraktar som en seriös organisation. Varför kan inte SVT också lyfta fram att det finns lyckliga och bra adoptioner att det finns familjer som hjälper sina barn att hitta rötterna i sitt ursprungsland etc.
Det finns inget svart eller vitt och enkla lösningar som SOS barnbyar förmår lite gentemot den globala fattigdomen.
Det finns många adopterade som precis som svenskfödda barn hamnat i social missär men det är mer en fråga om kontrollen i Sverige än i givarlandet. Rent generellt brys sig inte sociala myndigheter om ungdomar innan de hamnat i så djupa problem att ”de måste”. Förebyggande insatser är man dålig på. För adoptivbarn skall givetvis finnas såväl rätt till terapi och stöd som rätt till att hitta sin bakgrund. Det senare i de fall det är möjligt.
SVT Play