Bilkrisen slår hårt mot Sverige och världen. Många ropar på hjälp från staten. Men går det att rädda Volvo? Och är det ens önskvärt?

I studion bland andra motorjournalisten Robert Collin, tv-profilen Bosse Bildoktorn, Volvoarbetare och artisten Stefan Sundström.

Programledare: Janne Josefsson.

SVT2, 20:30. Missa inte!

Så blev de unga tu tre till sist. Vänstern släpptes in i den socialgröna värmen. Lars Ohly kan fira som riksdagens tredje största parti, enligt Demoskops mätning.

Men det var före samarbetet. Som statsvetarprofessor Mikael Gilljam konstaterar: ”När två slår på den tredje skapar det sympati”.

Och visst låter det rimligt. Tidigare tveksamma skyndar till för att hjälpa strykpojken.

Intressantare blir kommande undersökningar. Nu när den mobbade sökt och fått tröst och revansch. Inom socialdemokratin finns gott om tveksamheter inför särskilt mp, men även v. Mobbningseffekten kan mycket väl avta.

Widar Andersson på s-märkta Folkbladet ifrågasätter hela upplägget. ”Jag kan inte se någon vinnare”, lyder rubriken på ledaren:

Hur ska detta kunna bli en framgång? Antingen får vänsterpartiet överge stora delar av sin politik – och varför ska då väljarna bry sig om att rösta på v? Eller så tvingas socialdemokraterna in i konservativa positioner när det gäller skatter och företagande. Och hur kommer sossarnas dominerande mittengruppväljare att reagera på det?

Vänsterpartiets brist på förnyelse, anger Widar Andersson som sin främsta invändning, och sörjer det nu insomnade samarbetet s+mp.

Hos Jonas Morian hittas en sammanställning över s-tidningarnas kommentarer.

Krisen för bilbranschen och dess följder ser ut att bli ämnet för morgondagens program. Fordchefen Alan Mulally frågades ut av amerikanska politiker och berättade om affärsmodellen:

Vi brukade bygga bilar och sen sänka priset på dem tills de blev sålda. Det var inte bra – nu ska vi istället bygga bilar som passar på marknaden.

Inte så vidare bra, nä. Som Volvo, där förlusterna uppgick till 55 000 kronor för varje såld bil. Fullkomligt ohållbart, givetvis.

The road to hell is paved with good intentions, eller vad man nu brukar säga.

Siffran från gårdagen har redovisats: 485 000 tittare bänkade sig framför Debatt. Vi tackar och bockar för det visade intresset.

Ett antal av de sms som trillade in under programmets gång ikväll:

Helt sanslöst att man kan vägra ta emot flyktingar!
Alla invånare borde få rösta om dom vill ta emot flyktingar eller ej.
Varför ska det kommunala självstyret avskaffas?
Varje kommun ska få välja själva.
Vi som tycker annorlunda finns också i Vellinge. /Katha
Jag vill flytta till Vellinge! /Anita
Vellinge kommun gör mig illamående. /Kristina
Är man rasist bara för att man inte vill ta emot flyktingar?
Vellingebor! Tala ur skägget!
Var finns solidariteten? Att ni inte skäms!
Tar avstånd från aktiv dödshjälp.
Dödshjälp finns i smyg på äldreboenden och sjukhem.
Varför får man inte bestämma över sitt liv?
Dödshjälp är var mans eget beslut.
Man föds med hjälp och måste också få dö med hjälp.
Vem skall avgöra vems lidande och dödsönskan som är adekvat?
Jag skulle inte vilja bli som ett paket efter en olycka. /Jenny.
Jag har lovat min far att hjälpa han dö när den dagen kommer.
Ivan ska ha en medalj! Han visade äkta kärlek.
Ska staten bestämma hur och när jag ska dö?
Det är inte värdigt med passiv dödshjälp.
Den som vill ska få dödshjälp, om man är riktigt sjuk.
Dödshjälp är en självklarhet.
Som leg sjuksköterska är jag helt emot dödshjälp.
Med rätt omvårdnad finns värdighet i livets slut.
Dödshjälp är inget som ens borde få förekomma!
Är det en värdig död att begå självmord?
Ber min mor mig så hjälper jag henne att somna in.
Döden är en del av livet. Inget hemskt alls.
Man bestämmer själv över sitt liv, ingen annan.
Trodde doktorer skulle hjälpa människor leva, inte dö?!
Min pappa sa ifrån sig sin dialys. Och fick somna in värdigt.
Är detta den moderna ättestupan?
Är det ociviliserat med dödshjälp?
Aldrig någonsin ska läkare använda sin kunskap till att förkorta liv.

Mord eller dödshjälp? Ska läkare i Sverige ha rätten att skriva ut en självmordscocktail till döende människor? Ja, en tredjedel av läkarkåren tycker det och nu finns också tankarna i regeringens etiska råd.

Men också – Vellinge kommun tar inte emot en enda flykting. När kristdemokraten Anders Alkewall föreslog att kommunen skulle ta emot tre flyktingbarn blev han hotad och trakasserad. Nu hoppar han av politiken.

Programledare Janne Josefsson. SVT1, 22:00.

Kvällens Uppdrag granskning gick i konsumentupplysningens tecken. Danske reportern och oförtröttlige globetrottern Tom Heinemann har granskat teodlingar och särskilt ett antal (fem) rättvisemärkta.

Rättvisemärkt te säljs till och med i min lilla lokala matbutik, dock till ett betydligt högre pris än det omärkta teet. Som kund förväntar man sig förstås att de där extra pengarna ska komma arbetarna till del, hur naivt det än må låta.

Trots allt är det ju vad varumärket Fair Trade/Rättvisemärkt kommunicerar. Som organisationen skriver på hemsidan:

När du som konsument köper en Rättvisemärkt produkt bidrar du till att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor, genom kriterier för högre löner och ett minimipris som överstiger produktionskostnaden …

Vd Katarina Rosenqvist intervjuas i den svenska delen av reportaget (Björn Tunbäck reporter) och säger sig ta kritiken på största allvar.

I en kommentar på hemsidan uttrycker sig Rosenqvist så här:

Min största oro nu är att de som ser filmen ska tro att detta är representativt för Rättvisemärkt, och det är det inte.

Det får man ju hoppas, men vad ska man tro? Ett intryck som stannar kvar efter reportaget är den danska företrädaren för Fair Trade, hon verkade märkligt uppgiven inför hela historien. Åtminstone de som själva står bakom systemet borde väl stå upp för det?

Frågan är väckt och kommer säkert att debatteras ytterligare framöver. Tidigare i år publicerade vi två debattartiklar på temat på SVT Opinion, här:

Lydiah Wålsten: Rättvisemärkt är inte rättvist (080205)

Rättvisemärkt: Granska oss gärna, men gör det korrekt (080206)

Här finns forumet där debatten fortsätter.

600 000 såg gårdagens SVT Debatt. Programmet går även som vanligt att se i SVT Play.

På Newsmill skriver Anders Utbult en intressant artikel om att det nystartade nätverket Alliansens vänner inte är gräsrotsarbete, utan astro turfing (i korthet: betalda kompisar vilka syftar att framstå som ideella).

Anders Utbult spaltar upp fyra huvudsakliga skäl till varför så skulle vara fallet. En del är intressanta, en del är lite mer märkliga.

Den första punkten handlar om uppmärksamheten. SvD:s ledarblogg länkade till nätverket samma dag som nätverket startade, vilket enligt artikelförfattaren skulle vara fog för misstänksamhet. Som Sanna Rayman på just SvD konstaterar är det resonemanget lite märkligt - det känns lika naturligt att SvD:s ledarblogg länkar till nätverket som att Anders Utbult själv länkar till sin egen newsmillartikel om platsgräsrötter från samlingsbloggen Alliansfritt Sverige (det verkar faktsikt som att blogginlägget kom först och sedemera blev en artikel).

Anders Utbult menar sedan att det är märkligt att en ”gräsrotsorganisation” saknar möjlighet för medlemmar att interagera, hur snabbt organisationen ”vuxit fram” och att det är tveksamt i bakgrund till att grundarna är PR-konsulter.

Sanna Rayman menar att det inte alls är konstigt att nätverk byggs av de som kan, och att den till synes bristande öppenheten inte alls måste vara ett problem – ”alla måste inte komma till tals hela tiden” – och jämför med det folkpartianstrukna nätverket liberati.

Sanna har i sak rätt. Huruvida man väljer att organisera sitt engagemang via facebook, en hemsida eller en stadgereglerad folkrörelseförening med medlemsmöten bör rimligtvis vara upp till var och en. Internetcommunitys, maillistor och andra interaktiva & ofta ickeformaliserade organisationsformer växer sig allt starkare och det är uppenbart så att initiativtagaren själv har rätt att kontrollera såväl utformning som omfattning om denne så önskar.

Det är också uppenbart så att det finns massor av kompetens att ta tillvara på utanför den traditionella partipolitikens stela ramar.

Men; det är inte så lätt att avfärda Anders Utbults kritik. till skillnad från det redan mytomspunna Liberati (vilka har skrivit på SVT Opinion, här) är det svårt att se att alliansens vänner från början skulle vara ett initativ så fritt som de tycks vilja påskina.

När hemsidan skulle lanseras bjöds det på lanseringsmingel, fika och storbildslansering. Mailavsändaren var PR-byrån Prime. Så här såg mailet ut:

Det kan givetvis vara så att det är kompetenta människor som startat nätverket i goda vänners lag. Det bör även få gå till just så. 

Där alliansens vänner brister är öppenheten och tydlighet med avsändaren; går det att knyta för många PR-människor till ett ”medborgarnätverk” är det klart att både ett och annat frågetecken kommer att uppstå. 

& det är känns sällan särskilt förtroendeingivande.

Det dundrar i Dagens Nyheter. Nya it-lagar kostar hushållen miljarder, skriver DN och TT plockar givetvis upp bollen, vilket leder till att du får betala tusenlappar för FRA-lagen i Expressen.

Själv läser jag artikeln i DN några gånger och blir inte ett uns klokare för det. Siffrorna virvlar förbi och den korta texten avhandlar så många områden att det blir ogreppbart.

Varför ska vi ”hushåll” betala massor av tusenlappar? Och till vad ska pengarna gå? Den spontana reaktionen är att investeringar som företag gör inte omedelbart betalas i form av ett gäng fakturor till kunderna.

DN är i alla fall vänliga nog att upplysa oss om att uppgifterna kommer från en ”ännu inte publicerad rapport från branschorganisationen”. Det vill säga IT&Telekomföretagen, vars förbundsdirektör Anne-Marie Fransson är den som får uttala sig i artikeln.

Rapporten visar sig plötsligt vara publicerad, på branschorganisationens hemsida. Här hittar du den.

Ytterst pedagogiskt uppställt kan vi på sista sidan läsa två tabeller. Där är kostnaderna för varje lagområde specificerade, i ett bästa-scenario och ett värsta-scenario.

FRA-lagen kostar hushållen i bästa fall 22 kronor i engångskostnad och 4 kronor i årlig kostnad. I sämsta fall 67 kronor i engångskostnad och 9 kronor i årskostnad.

Men jag skulle ju få betala tusenlappar för FRA-lagen?

Med den takt som presenteras i rapporten tar det mig exakt 103,6 år att komma upp i den första tusenlappen för FRA-lagen. Etthundratre år! Och då snackar vi worst case scenario.

Allvarligt talat. Oavsett på vilken sida man står i denna milt sagt infekterade fråga så tjänar ingen i längden på att det slarvas med siffrorna.

Var kommer då tusenlapparna (och miljarderna) ifrån? Jo, de härrör framförallt från något som benämns ”Glesbygdsavgift”.

Där snackar vi stora pengar, upp till 2 200 kronor i engångskostnad för hushållen. Vi slipper dock årliga avgifter. Det rör sig om ett EU-direktiv som Post- och telestyrelsen vill införa, som stipulerar att alla hushåll och företag ska garanteras 1-2 Mbit/s ”för funktionell internetaccess”. Läs mer om detta i SOU:n Bredband 2013.

Styvt nio tio miljarder kan det där glesbygdsåtagandet gå loss på, säger IT&Telekomföretagen. Bara för att man ska kunna fildela på kalfjället. Låter som riktig public service, det.

Nåväl, det där var ett sidospår. Nu ska jag återgå till att läsa rapporten, säkert finns det mer godbitar att fördjupa sig i.