Var snäll och led debatten bättre. Hultman tog större delen av programmet. Det var väl meningen att någon fler skulle få säga något. Bryt när de blir för långrandiga.

Jag skall ärligt säga att jag blir chockad när jag hör att det en kvinna som av egen fri vilja väljer att stanna hemma med barnen, att vara hemmafru inte räknas som arbete. Detta är ett skrämmande resonemang. Vad kan vara mera jämställt och rättvist att folk själv får fatta sina egna beslut och leva som de ser bäst, för barnen och familjen. Omvänt kan detsamma ju gälla för en man. Men i och med att ta hand om sina egna barn inte räknas som arbete tvingas folk ta de beslut som näringslivet vill att de skall göra.

En sak jag aldrig heller förstått är att om en man och en kvinna gör samma arbete har de trots allt det inte samma lön. Detta är för mig obegripligt och när jag upptäckte att detta fortfarande fanns kvar blev jag chockad. Men härigen är det näringslivet som styr – en kvinna som får barn och har mens och pms kanske är inte en lika pålitlig arbetare. Detta började nog på allvar efter kriget när Hyland propagerade för att kvinnor skulle ut i arbetslivet och passade då på att ge dem mindre betalt, precis som man förr betalde barnarbetare mindre, allt i profitens tjänst.

Sedan införde man allmänna dagis enbart för att barnen skulle ha någonstans att vara när föräldrarna arbetade. Det var enda anledningen.

Jag tycker att alla skall själva få bestämma hur de skall leva sina liv. Vill man vara hemmafru eller hemmaman skall man kunna vara det utan att behöva straffas för det vid pensionsåldern. Vill man arbeta och göra karriär skall man kunna göra det, vill man bara ha ett vanligt jobb där man kan koppla bort det när man kommer hem eller om man trivs bäst i stressig miljö – ja då skall man göra det. Vill man leva ensam eller i par oavsett vilka formationer det nu kan vara så har man rätt till det.

Men jag är helt övertygad om att barn inte mår bra av att slitas iväg till dagis i ottan och vara där tio timmar, eller att familjen är stressad för att alla skall göra karriär och förverkliga sig själv hit och dit och man hinner knappt lägga tid på barnen, man sliter hem dem från dagis och fritids där staten eller kommunen tagit hand om dem, kör hem dem i rasande fart och handlar på vägen, Barnet är trött och när man kommer hem är det dags att laga middag, sen bolibompa eller liknande och sedan i säng med barnen för att återupprepa samma ritual nästa dag.

Folk jobbar för mycket och det är politikerna som styr detta och de som styr dem är näringslivet. Det är väl inte så svårt att se, tycker jag. Man kanske skulle införa en livslön för alla och skrota alla pensioner, alla får en livslön vad de än gör. Så gör de i Dubai, tror jag det var. Men där väljer ändå de flesta att arbeta för folk vill arbeta och ha den sociala kontakten med arbetskamraterna utanför familjen, jag tror det är en viktig faktor för många, att känna att man kommer hemifrån en stund, dock valfri.

Men med ett sådant system kan inte näringslivet och dess lobbyister styra saker och ting för att maximera vinsterna.

Det mest realistiska är att sänka arbetstiderna. Jag tycker halvera den. Då skulle föräldrar slippa bli sönderstressade och både man och kvinna skulle ha tid över för sig själv och sina barn.

Jämlikhet? På vems villkor? Näringslivets eller vårt? Är samhället till för oss eller för näringslivet? Kan vi vara jämlika när vi inte har något personligt val?