Kommentarer till Missa inte Uppdrag Granskning ikväll

Av: Viveca

Viveca — Fri, 22 Jan 2010 08:44:39 +0000

Hej tycker att era program är jätte bra.Helst när ni tar upp om hur dåligt det är i samhället.Vi är några på samhall som vore glad om ni kunde göra ett program om oss. För samhall har blivit dåligt i göteborg hellst i fabrikerna. hälsningar

Av: Allan Nilzén

Allan Nilzén — Fri, 15 Jan 2010 12:03:27 +0000

Jag vill och önskar av hela mitt hjärta att de makthavare som bestämt dessa regler angående sjukskrivning, själva får smaka på hur det är att vara sjuk.

De har ingen empati och ingen moral och måste då själva först bli sjuka för att förstå.

Är de akademiker eller??????

Av: carina bygger

carina bygger — Wed, 13 Jan 2010 22:24:57 +0000

JAG ÄR EN SÅN DÄR SJUK SOM HAR KRONISK RA OCH FIBRAMYOLGI OCH SKULLE GÄRNA ATT NI FORTSÄTTER GRANSKNINGEN AV VEM SOM HAR RÄTT ATT BEDÖMMA OM JAG ÄR SJUK MIN SPECIALLISTDOKTOR ELLER FÖRSÄKRINGSKASSANS HANDLÄGGARE OCH VAD BETYDER DET ATT VARA ALLVARLIGT SJUK? JAG HAR STÄLLT DEN FRÅGAN TILL MIN DOKTOR OCH HAN ANSER ATT JAG ÄR DET ÄVEN TILL FÖRSÄKRINGSKASSANS HANDLÄGGARE MEN HON KAN INTE SVARA PÅ DET FÖR UNDERLAGET MÅSTE GRANSKAS OM IGEN OCH SÅ HÅLLER DET PÅ OM OM IGEN SUCK DOM GER SIG INTE MAN SKA INTE VARA SJUK MAN SKA BORT FRÅN STATISTIKEN NU SKA JAG TILL LUND UTREDAS IGEN DET ÄR JU BRA FÖR MIN DEL KANSKE MIN SMÄRTA KAN BLI BÄTTRE OCH FÖRSÄKRINGSKASSAN HOPPAS JAG KAN JOBBA MER SUCK!HOPPAS NI FORTSÄTTER MED DETTA ÄMNET FÖR NÅGON MÅSTE STÄLLAS TA ANSVAR FÖR DENNA BEHANDLING!TACK FÖR ORDET!

Av: Jenny

Jenny — Wed, 13 Jan 2010 21:27:24 +0000

Jag vet precis hur Marie-Louise kände det.

Jag försökte ta mitt liv i oktober, men tyvärr hittade min son mig. Jag har varit hel sjukpensionär i ett antal år och innan dess var jag sjukskriven i 4 år. Nu är jag ½ sjukpensionär pga. att FK menar hag kan jobba 4 timmar/dag Jag har svår atros i knä, händer,armar och så har jag fibromyalgi, rematisk värk i hela kroppen. Jag är även diabetiker mm

Jag går på höga doser av morfin dagligen + en massa annat. Jag är konstant trött, kan sitta rakt upp å ner å sova. Jag sitter i mitt eget hem å kan inte gå i trappr mer, men enligt FK är det inte deras problem, jag ska ut i arbetslivet, men hur? Jag har överklagat 2 gånger. Nu håller jag på med att skriva ett överklagande brev till länsrätten. Jag tror inte FK läser våra brev. Jag mådde ganska bra för 1½ år sedan. det är det de går efter, inte hur jag mår i dag. Får jag ett nekande till, så finns jag nog inte mer innan året är slut. Jag orkar inte kämpa emot dem längre.

Varför ska det alltid drabba oss som värkligen är sjuka?

Ta bort dem som fejkar sin sjudom i stället

Mvh
Jenny

Av: Anne-Marie

Anne-Marie — Wed, 13 Jan 2010 20:04:39 +0000

Är det så här lätt att trilla ur sjukförsäkringen?
Jag är en kvinna på 55 år. Hela mitt vuxna liv har jag arbetat som sjuksköterska. Mitt nuvarande arbete sen 2003 är inom palliativ hemsjukvård. Det vill säga när sjukdomen ej längre går att bota utan bara lindra. I de flesta fall gäller det cancer och patienterna vet att deras dagar är räknade när de skrivs in hos oss på ASiH (avancerad sjukvård i hemmet). Det är ett mycket ansvarfullt och tungt arbete med dels omhändetagande av patienten men även psykologiskt stöd och stöttning till närstående maka, make, syskon, föräldrar, nära vänner osv. I vanliga fall är det ett givande arbete som jag trivs mycket bra med men man måste var psykiskt stark för att klara av arbetet.
Då jag själv drabbades av bröstcancer aug-08 var jag sjukskriven fram till Maj-09 på heltid. Trots att jag kände på mig att mitt jobb skulle vara för tungt rent psykologiskt för mig valde jag själv att återgå till arbetet för att arbetsträna under 3 månader. Det jag kände då var att det är svårt att vara professionell och ta hand om patienter och närstående både fysiskt, psykologiskt, andligt och socialt när jag själv inte känner mig så stark. Cancerpatienterna kom mig för nära och jag fungerade inte som någon bra sjuksköterska.
Inför arbetsträningen hade vi ett möte med min handläggare från försäkringskassan, min och min privata terapeut var närvarande. Där talade vi om min fortsatta rehabiliteringsplan och jag valde att ta tjänstledigt utan lön från Aug -09 till jun-10 för att gå en yrkesutbildning för att få distans till min egen sjukdom och patienternas cancersjukdomar. Därmed avslutades min sjukskrivningsperiod. Jag kände att jag behövde komma bort ifrån vården och ägna mig åt något som bara är läkande för själen, för att jag ska få kraft att bli frisk igen och min kropp ska få läka. För att finansiera mitt leverne under tjänsledigheten har jag tagit ett lån d v s jag betalar min rehabilitering själv och belastar ej samhället på något sätt.
Om jag valt att studera något inom vården hade jag kunna varit fortsatt sjukskriven men eftersom jag valde något helt annat fick jag ej behålla min sjukpenning. Jag förstår ej skillnaden.
Vad skulle jag ha studerat inom vården ? Jag har min vidareutbildning och det som kvarstår är studier till läkare vilket ej lockar mig.
Likaså om jag studerat med CSN stöd hade jag fått behållit min sjukpenning. CSN stöd kan man få upp till 54 års ålder. Jag är 55 år. Därför kan jag ej få det.
Då jag nu skadade min axel och blev heltidssjukskriven under 3 veckor och därefter på halvtid under 3 månader av min läkare på onkologen Danderyd p g a utmattningssymtom kontaktade jag försäkringskassan för att rådfråga : Hur gör jag nu ?
Svaret blev att jag är utförsäkrad. Jag skulle ha anmält mig till arbetsförmedlingen inom 3 mån efter min tjänstledighet för att få behålla min sjukpenninggrundande inkomst.
Hur ska jag veta att jag ska anmäla mig dit? jag är ju bara tjänstledig från mitt ordinarie jobb.
Varför ska jag anmäla mig till arbetsförmedlingen, jag har ju ett arbete!!
Borde inte min handläggare ha informerat mig om detta? Som handläggare till cancerpatienter är det extra viktigt att informera eftersom eftersom de bör veta att man kan få recidiv ( få tillbaka cancern) och vara tvungen att ta ut sjukpenning igen.
Varför skickas det inte hem information innan SGI trillar bort där man talar om vad man kan göra för att få behålla SGI ?
Om jag avbryter min tjänstledighet och återgår i tjänst när kan jag då få sjukpenning? Först efter 6 månader.
Det är konstigt att det tar 3 månader att trilla bort från SGI men 6 mån att komma tillbaka!
Jag kommer inte att klara av att gå tillbaka till arbetet, jag kommer att gå in i väggen helt och hållet då. Det är ju inte bättre rent samhällsekonomiskt!
Jag har arbetat och betalat skatt hela livet men när jag som bäst behöver försäkringskassan ska jag inte få någon ersättning. Kan det verkligen vara rätt?
Om jag hade valt att studera något inom mitt yrkesområde hade jag fått behålla SGI. Vad spelar det för roll vad jag studerar?
Om jag studerat med CSN stöd hade jag fått behålla SGI men jag kan inte få studiestöd eftersom jag är för gammal för det.
Varför ska jag behöva lida bara för jag haft ett så speciellt arbete om jag haft ett vanligt kontorsjobb hade jag ju varit tillbaka på jobbet för länge sen.
Dessutom har jag fått tillbaka min cancer visade det sig vid mammografi och ultraljud den 23 December. I dag fick jag besked. Operation, strålning dagligen i 25 dagar och ev cytostatica behandling är vad som väntar mig efter datortomografi och skelettscint. Jag behöver mina krafter till att bli frisk igen inte att bråka med myndigheter.
Har talat med arbetsförmedlingen Annika Norberg på riks kundtjänst. Hon visste inte hur hon skulle råda mig. Tyckte det var konstigt att försäkringskassan skickade mig till dem. Jag är ju inte arbetssökande. De hänvisade mig tillbaka till försäkringskassan.
Jag ringde upp socialkontoret och talade med Malin Birking. Hon talade med sin chef Karin Pihl. De kan ej betala ut några pengar eftersom jag valt att vara tjänstledig utan lön. Deras rekommendation var att avbryta tjänstledigheten om jag inte har råd att vara ledig. Gå tillbaka till arbetet och begära förflyttning.

SITTER JAG I EN RÄVSAX ???
Önskar få svar om vad som gäller mig, vart vänder jag mig, vad ska jag leva av?
Med Vänliga Hälsningar
Anne-Marie

Av: Debattör

Debattör — Wed, 13 Jan 2010 20:00:42 +0000

Bedrövligt reportage!

Jag menar inte detta fall med den tragiska MariLouise. Jag undrar hur Josefsson kan få göra sån här skit med mina skattepengar. Han tillåts vinkla och måla upp historier precis som han vill.

En människa som uppenbarligen bara vill bli försörjd av andra målas upp som en hederlig strävsam medborgare. Hennes problem är ju inte alls på en nivå att slippa jobba för sig. Det är jobbigt att leva på denna jord. Regeringen som äntligen vågat åtgärda de regler som främjar alla svenska parasiter angrips som vanligt av Josefssons helt subjektiva och vänstervridna program. Det finns bara ett sätt att få alla i jobb. Slopa alla möjligheter till att leva utan att prestera något!

Det är bara terminalt sjuka med svåra smärtor som skall slippa göra rätt för sig. Inte alla dessa horder som har värk, vem har inte det?

Jag skickar hellre alla pengar in till sista öret som MariLouise försöker sno åt sig av oss till verkligt behövande på Tahiti eller i Afrika. Folk som vill leva i denna värld och inte fått något är betydligt bättre att satsa på än alla svenskar som har sån värk!

Våga ta striden mot den statligt finansierade vänsterjournalistiken.

Debattören

Av: Ronny

Ronny — Wed, 13 Jan 2010 20:00:17 +0000

Jag har nu sett Mari Louis, offentliga missbruk från Försäkringskassa och politiker.
Samhället har ett solklart ansvar i detta och politiken har under lång tid inte tagit arbetslinjen på ansvar. Det handlar om BRISTFÄLLIGA VÄRDERINGAR och vuxenmobbing.
Jag är sjäv arbetslös, vet inte när var eller hur.
Jag har nu varit arbetslös i 1 1/2 år, var fullt frisk när jag först kom Aförmedlignen, har ännu ej behövt anlita Försäkringskassan, trots att jag lever på motsvarande en rumänsk lön (drygt 4000kr) netto i månaden.(Ej arbetsförsäkrad)
På arbetsförmedlingen är de bakbundna”nickdockor”. Det finns inte tillräckligt med jobb. För mig har AF blivit en Pavlovs instrumentell betingning (stimuli+Af logga= skräckupplevelse) jag blir sjuk när jag går dit. De är inte utbildade för att ta hand om människor och jämföra deras preferenser, ej mindre kan de sätta sig in i andra männiksors bekymmer.
Tiidgare har jag aldrig varit sjuk, under hela mitt arbetsliv. Jag har betalat hög skatt hela 90 talet och förstår ej vuxenmobbingen.
Numera har jag dragit mig till baka, jag fyllde 50 år häromdagen. Ångest har jag varje dag, jag träffar inte människor längre och har isolerat mig.
Jag söker 100 jobb och får svar från 30-40 %. Jag kommer på 1 intervju av 100, och oftast är de som rekryterar yngre än mig.
Jag har bara sökt jobb som jag behärskar och verkat med i hela mitt liv,inköp, marknadsföring. Jag har 3 års högskoleutbildning talar flytande engelska,
tyska och har förhandlingsvana, erfarenhet från Asien och Europtyska. Jag har haftPersonalansvar, projektledning. Utbildningen består av ekonomi och psykologi.
jag har alltså inte utbildning Master NR typ 5413 (eller motsvarande exakta preferenser) utan bara grundläggande universitetsutbildning.
Där slår värderingarna in. Söker jag mindre kvalificerade jobb så blir jag suspekt för att ajg har utbildning. Söker jag jobb jag jobbat och verkat med i 20 år så får ajg kalla handen för jag är för gammal(50år).
Det finns ingen hjälp inget stöd för mig som frisk, hur ser det då ut för de som är sjuka?
Jag förstår inte samhället, jag gråter nästan varje dag och har blivit nervös. Jag verkligen kämpar för att behålla mig frisk och vet inte var det ska sluta.
Snart är alla mina besparingar slut efter några års arbetslöshet. Vad ska jag göra då?
I ett hårt samhälle som detta hur ska jag över huvud taget kunna hitta en framtid, bland dem som vänt mig ryggen. Hur ska jag kunna sitta ner och fika igen med en som aldrig varit arbetslös. Hur ska jag kunna se en arbetsgivare i ansiktet som jag vet inte lägger några mänsikliga värderignar i arbetet på en global marknad. Hur ska jag kunna ta en sådan person på allvar igen? dessa frågor diskuteras inte ens, men jag har haft tid att tänka på dem. Hur länge dröjer det in på detta året tills nästa person skadar sig i arbetslöshetens spår?

Av: My Olsson

My Olsson — Wed, 13 Jan 2010 19:57:55 +0000

Det är verkligen sorgligt det som hände Marie – Louise, men det visar ju ”bara” att det är fel i hur informationen når försäkringstagaren och att det säker görs för många misstag i vissa fall, vad vet jag. Men jag tycker det är jättebra att regeringen beslutat om hårdare regler, det finns många som fuskar och för att komma åt dem blir ju tyvärr alla lidande men så fungerar det ju på fler områden i samhället. Ni har inte funderat på att göra en granskning om alla fuskare också som kostar oss hederliga skattebetalare massor!

Av: fd skyddsombud

fd skyddsombud — Wed, 13 Jan 2010 12:21:25 +0000

En viktig fråga är att belysa orsakerna bakom insjuknandet i arbetsrelaterade sjukdomar som drabbat så många anställda framförallt i offentlig sektor. Vilka brister finns i den psykosociala arbetsmiljön som framkallar psykisk ohälsa? Hur många har anmält arbetsrelaterade sjukdomar? Var ligger ansvart för utredning, rehabilitering, rättsäkerhet? Fungerar lagstiftningen för vår tids nya folksjukdom..psykisk arbetsrelaterad sjukdom? Kan medlemmar som inte fått juridisk hjälp av sin fackliga organisation när skada uppstått på arbetet stämma facket för kontraktsbrott..falsk marknadsföring? De flesta som drabbats av psykiska sjukdomar och sjukskrivs kommer aldrig tillbaka till arbetslivet igen. Försäkringskassan utreder aldrig anmälda arbetsskador och ser därför inte sambandet mellan arbetsskadan och arbetsgivarens brott mot arbetsmiljölagen vilket kraftigt förvärrar hälsotillståndet. Samhället behöver komma till sans och inse vad som krävs för att på ett tidigt stadie undvika utslagning ur arbetslivet. Försäkringskassans och arbetsmiljöverkets ansvar och uppgift måste diskuteras i syfte att sätta focus på arbetsmiljöns betydelse för hälsa och säkerhet. Är makthavarna rädda för att Sveriges goda anseende och rykte ska komma på skam …om sanningen kommer fram? Det ligger c:a 22.000 anmälda arbetssjukdomar som kodas som organisatoriska sociala faktorer på Försäkringskassan. Är det inte en mänsklig rättighet att få sin sak juridisk prövad faller innan samhällets dom faller?