Själv läser jag artikeln i DN några gånger och blir inte ett uns klokare för det. Siffrorna virvlar förbi och den korta texten avhandlar så många områden att det blir ogreppbart.

Varför ska vi ”hushåll” betala massor av tusenlappar? Och till vad ska pengarna gå? Den spontana reaktionen är att investeringar som företag gör inte omedelbart betalas i form av ett gäng fakturor till kunderna.

DN är i alla fall vänliga nog att upplysa oss om att uppgifterna kommer från en ”ännu inte publicerad rapport från branschorganisationen”. Det vill säga IT&Telekomföretagen, vars förbundsdirektör Anne-Marie Fransson är den som får uttala sig i artikeln.

Rapporten visar sig plötsligt vara publicerad, på branschorganisationens hemsida. Här hittar du den.

Ytterst pedagogiskt uppställt kan vi på sista sidan läsa två tabeller. Där är kostnaderna för varje lagområde specificerade, i ett bästa-scenario och ett värsta-scenario.

FRA-lagen kostar hushållen i bästa fall 22 kronor i engångskostnad och 4 kronor i årlig kostnad. I sämsta fall 67 kronor i engångskostnad och 9 kronor i årskostnad.

Men jag skulle ju få betala tusenlappar för FRA-lagen?

Med den takt som presenteras i rapporten tar det mig exakt 103,6 år att komma upp i den första tusenlappen för FRA-lagen. Etthundratre år! Och då snackar vi worst case scenario.

Allvarligt talat. Oavsett på vilken sida man står i denna milt sagt infekterade fråga så tjänar ingen i längden på att det slarvas med siffrorna.

Var kommer då tusenlapparna (och miljarderna) ifrån? Jo, de härrör framförallt från något som benämns ”Glesbygdsavgift”.

Där snackar vi stora pengar, upp till 2 200 kronor i engångskostnad för hushållen. Vi slipper dock årliga avgifter. Det rör sig om ett EU-direktiv som Post- och telestyrelsen vill införa, som stipulerar att alla hushåll och företag ska garanteras 1-2 Mbit/s ”för funktionell internetaccess”. Läs mer om detta i SOU:n Bredband 2013.

Styvt nio tio miljarder kan det där glesbygdsåtagandet gå loss på, säger IT&Telekomföretagen. Bara för att man ska kunna fildela på kalfjället. Låter som riktig public service, det.

Nåväl, det där var ett sidospår. Nu ska jag återgå till att läsa rapporten, säkert finns det mer godbitar att fördjupa sig i.

Jag var i ca 5 års tid låtskrivare och artist på ett produktionsbolag, under den här tiden träffade jag många kända artister, producenter och affärsmän/kvinnor. Aldrig stötte jag på en hederlig människa i branschen. Jag kan sammanfatta:

Pengar, sex och knark.

Det är inte en vacker värld och dom som jag träffade led alla av hybris! Kanske dags att dom rannsakar sig själva och branschen innan dom ger sig på barnfamiljer och kräver pengar. Jag betalar gärna för det jag vill lyssna på, men om dom kräver något av allmänheten så kräver jag lite jävla moral!