[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=XmXtwNri3xI]

Det var väl relativt självklart att någon skulle känna sig ”kränkt” av pausunderhållningen i Melodifestivalen. Jag blir så trött att jag inte orkar lägga ut kontexten här. Och det behövs inte heller – det räcker gott med att länka till Expressens Karin Olsson.

Charlotte Celsing, journalist och socialantropolog, skriver i en debattartikel hos Newsmill att det är ”dags att vi börjar prata om pojkarnas våldsspel”, detta med anledning av den senaste tragiska elevmassakern som nyligen skedde i Tyskland.

”Det som utmärker Tim Kretschmer och alla de andra gärningsmännen är deras intresse för våld och deras fascination för så kallade ”killer-spel” skriver Charlotte Celsing. Hur utmärkande och unikt det intresset verkligen  är vet jag inte – enligt analytiker har det tidigare omdebatterade ”killer spelet” Grand Theft Auto 4 ensamt  sålt i 13 miljoner exemplar vid det här laget.

Jag utgår från Charlotte Celsing syftar på FPS – first person shooters – (en genre som inte GTA 4 tillhör) när hon talar om ”killer games”, då begreppet på sin höjd används av branschpress på samma sätt som modebloggare talar om ”killer outfit”. 

Begreppsförvirringen till trots kanske vi får se just en uppdaterad version av videovåldsdebatten snart. Den har legat och puttrat ett tag nu. 

Är det dags att tala om dataspelsvåldets skadliga effekter, eller är det ett utslag av moralpanik? Vad tror du?

I så fall söker vi just dig.

I morgon kommer SVT Debatt att diskutera vem som egentligen ska stå för kostnaderna kring det stundande kungliga bröllopet. Bakgrunden är att Kungahuset har begärt mer pengar än vanligt av regeringen, för att kunna finansiera festligheterna.

Nu söker vi dig som tycker är rojalist, tycker att bröllopet är välkommet men att kungahuset själv kan stå för notan. Hör av dig till oss på debatt@svt.se!

Sverige – ett låglöneland?

Är Metalls överenskommelse om sänkt arbetstid och löneminskning ett första steg på en kapplöpning mot botten, mot en tid när vi konkurrerar med låga löner i ställett för med kompetens. Med utrotad välfärd som yttersta konsekvens.

Eller är tvärtom kompromissen om arbetstidsförkortning ännu ett exempel på den svenska modellens styrka, arbetare och företagare i gemensam kamp för att rädda jobb och välfärd.

Medverkande: Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall, Johnny Munkhammar, Timbro, Sven-Erik Österberg, socialdemokraterna, Gunnar Pettersson, metallarbetare i Umeå, Magnus Kempe, Kairos Future, Elisabeth Svantesson, arbetsmarknadsutskottet (m), Kajsa Borgnäs, Socialdemokratiska studentförbundet.

Dessutom: Lojursjakten är i full gång Ett hänsyslöst djurplågeri eller jägarnas räddning. Pianisten Margot Nyström från Gamla Stan i Stockholm är upprörd över hur brutalt lodjuren fångas. Jägaren Conny Sandström från Burträsk skulle däremot gärna skjuta ihjäl ännu fler Lodjur, om lagen bara gav honom tillåtelse. Övriga debattörer: Johan Beck-Friis, veterinär, , Anders Ekholm, rovdjjursföreningen, Stig Sandberg, jägare.

Programledare: Janne Josefsson
Svt1, 22:00.

Råder en backlash för jämställdheten? Bryr sig folk eller är vi trötta på den statliga jämställdhetspolitiken?

Debatt i kväll med skribenten och författaren Elise Claeson, professorn i zoologi Sverre Sjölander, riksdagsmannen Fredrik Malm (fp), programledaren Ann Söderlund och journalisterna Kristina Hultman och Åsa Mattsson.

SVT2, 20:30. Programledare: Janne Josefsson.

Siv Jensen, partiledare för Fremskrittspartiet i Norge, höll i helgen ett tal där hon varnar för att Oslo och andra städer i Norge ska smygislamiseras på samma sätt som Malmö.

Jensen menar att det råder ”sharialagar” i delar av Malmö. Siv Jensen debatterar i kväll med bland andra Nalin Pekgul, ordf s-kvinnorna och Andreas Konstantinides, ordf statsdelsnämden i Rosengård.

Dessutom debatt om tennismatchen mellan Israel och Sverige. Är det rätt att spela utan publik?

Programledare är Janne Josefsson. SVT2, 20:30.

Samtliga politiska partier med riksdagsambitioner har med största sannolikhet redan börjat fundera på hur man ska lägga upp strategierna och kavla ut budskapen inför valrörelsen 2010.

För mp och v – som aldrig suttit i regeringsställning – är 2010 inte vilken valrörelse som helst, det är den första reella chansen att få flytta in de oblekta papplådorna på Rosenbad. Först ska den svenska väljarkåren övertygas, under vad vi kan likna vid en flera månader lång anställningsintervju.

Det är därför kanske inte så konstigt att partitopparna rekommenderar medlemskåren att nu snajda till frisyrerna och se över såväl vokabulär som garderob. Tonåringen håller verkligen på att växa upp.

675 000 såg diskussionerna om skotten i Knutby i gårdagens SVT Debatt!

Flera har på senare tid börjat diskutera ”informationsboomen” som följer i microbloggandets kölvatten. På Twitter trängs allehanda tyckare, organisationer, politiker och andra om just din uppmärksamhet (givetvis finns även SVT Debatt & Opinion på Twitter).

Sedan drygt en vecka tillbaka finns Twixdagen – en samlingsplats för de som är intresserad av att följa twittrande riksdagsledamöter. Expressens Eric Erfors tillhör inte de trollbundna. I ett inlägg på Expressens redaktionsblogg skriver han:

Den som idag tar del av vad politiker väljer att rapportera om i olika sociala medier finner att många har ett oerhört, och närmast rörande, starkt behov av att visa att de faktiskt även är och lever som ”vanliga” människor: Se på mig! Jag storhandlar! Mina barn har snuva! Jag äter hamburgare på McDonalds!

Efter att följt twittrare ett tag – i synnerhet våra folkvalda – är jag beredd att hålla med om att det råder en närmast Seinfeldiansk devis över hur kommunikationsverktyget används. A show about nothing. Fast med ett i jämförelse med den amerikanske komikerns förlaga betydligt lägre underhållningsvärde. Att veta vad din politiker har i ICA-kassen slår inte riktigt lika högt som när Barack Obama använde samma verktyg för att utannonsera sin running mate.

Via Jonas Morian snappar jag upp en ledarkrönika av Anne Lidén i  Sundsvalls Tidning. Hon skriver:

Lättviktigt? Absolut! Trivialt? Jodå, naturligtvis. Men ointressant? Nä, inte rakt igenom.
   Låt mig exemplifiera: Centerpartiets Fredrick Federley twittrar att han sitter hemma i soffan och stickar. Att han handlar garn. Att han ska sova. Och det är förstås inte stoppa-pressarna-material, om det inte vore så att Federleys inaktivitet äger rum under partiets framtidsdagar, samt under den hektiska energiuppgörelsen. Och vad säger det? Att Federley inte längre är centrum i Centern?

En intressant observation, och samtidigt ack så talande när det mest intressanta i den nya ”kommunikationsboomen” är det som inte sägs. Det verkar, precis som ofta med bloggen, finnas en kärlek till form före innehåll – inte minst från  early adopters.  

Den 5:e november skrev Fredrik Wass på SVT Opinion under rubriken ”Obama ingen internetpresident”. I artikeln belyser Wass att nya kommunikationsformer kan vara både bra och viktiga, beroende på vad man fyller dem med. Men att man samtidigt inte får glömma bort att samma Obama förfogade över så pass mycket traditionella resurer att han hade råd med en 30 min lång (sic!) reklamfilm i slutet av valrörelsen.

Om det beror på dåligt självförtroende eller en överdos av partilojalitet som gör att våra folkvalda twittrar om sina husdjur och inte om vad som sägs i sammanträdesrummen vet jag inte. Men så länge som tystnaden är det mest talande tror jag att man gör sig en tjänst om man inte enkom förlitar sig till nya sociala medier för sin dagliga informationsdos.

Missförstå mig rätt; det ska bli spännande att se vad nya medier landar, och hur de kommer att fortsätta påverka medielandskapet. Men vill jag se lite nothing föredrar jag idagsläget Seinfeld.