I torsdags tog SVT Debatt upp fallet med Bäckagårds, ett äldreboende i Halmstad som fått minst fyra lex sarah-anmälningar på sig.
Vår mailkorg vittnar om att det finns alldeles för många med dåliga erfarenheter från just äldrevården runt om i landet. Några axplock följer;
Ingrid, med många år i serviceyrket, skriver:
Det talas mycket om att utbildning skulle vara lösningen på problemet med den fruktansvärda behandlingen av gamla o behövande. Men tyvärr är det så att det inte går att utbilda sig till EMPATI
En tittare som vill vara anonym vittar om missförhållande på ett servicehem i Stockholm där vederbörande arbetar:
Kontroll är något som saknas fullständigt. Politiker har jag aldrig sett, biståndsbedömare kommer sällan och pratar aldrig med oss som jobbar där. Cheferna är ALDRIG ute i vården och ofta inte på kontoret heller, någon dialog existerar absolut inte. Anhöriga ser man extremt sällan hos 90% av de boende. Personalen kontrollerar varandra, de flesta vill inte klaga på kollegor och vill själva inte bli kontrollerade och låter därför bli att bry sig.
[..] När ingen bryr sig kan man inte förvänta sig att personalen gör det heller. Äldrevården är rutten uppefrån och ned.
Berit skriver om en anhörig, 90 år gammal, som kollapsat i sin säng:
Sedan ringer hon [en timvikarie, red anm] ”sin chef” och frågar vad hon skall göra. Denne ”chefen” säger att hon skall kontakta Vårdcentralen och be en sköterska komma och bedöma situationen. Sedan går flickan och LÄMNAR MIN MAMMA ENSAM.
Mamma försöker förgäves ringa mej på jobbet och lyckas till slut. Jag jobbar 10 min från hennes bostad och springer hem. Jag ringer genast 112 och en ambulans kommer om 10-15 min.
Då har min mamma 19 i puls och inget tryck (hör jag en av ambulansmännen säga). Det blir ilfärd till Sjukhus och hon hamnar på Hjärtintensiven. Hon överlever. Min fråga är: Hur kan man lämna en människa som håller på att dö ensam? Hur kommer det sig,att detta sker i vårat så kallade välfärdssamhälle?
Signaturen Hanna lyfter ett annat perspektiv:
Till på tisdag då debatten om vanvården på Sveriges äldreboenden fortsätter så vore det på sin plats om ni på redaktionen även beaktade följande. Hur ser arbetsmiljön och arbetsbelastningen ut på äldreboendena. Utifrån egen erfarenhet vet jag att det är få idag som vill jobba inom äldreomsorgen, då det är mycket tungt, låg status och uselt betalt. Det leder till att outbildat personal får arbete på dessa boenden, vilket inte alltid är bra, den outbildade personalen har inte alltid de omvårdnads kunskaper som krävs och kunskaper i vad god omvårdnad innebär.
En kvinna berättar om hennes pappa som låg på just Bäckagårds kortidsboende. Han fick ingen hjälp när han ringde på alarmet:
Då ringde jag pappa för att höra hur det var – han sa ring ambulansen – dom bryr sig inte om mig. Vi körde ut till honom direkt – han låg i svåra plågor – pappa var en stark man som aldrig gav sig – men detta var grymt. Jag sa ifrån att dom skulle ta dit en sköterska men icke. Till sist gick jag in i fikarummet (gjorde det förresten mer än en gång) och sa att gör ni inget ringer jag efter ambulans själv! Ja – jag gjorde det och lovade pappa att aldrig mer skulle han komma dit. Han blev sedan inlagd återigen på sjukhus i 10 dagar!
Massor av mail och telefonsamtal vittnar om samma sak. Vanvård, tidsbrist, stressad personal och våra äldre som hamnar i kläm.
I morgon kommer SVT Debatt åter ta upp äldrevården. Vågar vi bli gamla i Sverige? I Studion finns bland andra Maria Larsson (kd) äldre- och folkhälsominister och Bobbo Krull från veterantv.
Fortsätt att höra av er med era berättelser, maila, ring eller kommentera här.
SVT Play
