Själv läser jag artikeln i DN några gånger och blir inte ett uns klokare för det. Siffrorna virvlar förbi och den korta texten avhandlar så många områden att det blir ogreppbart.

Varför ska vi ”hushåll” betala massor av tusenlappar? Och till vad ska pengarna gå? Den spontana reaktionen är att investeringar som företag gör inte omedelbart betalas i form av ett gäng fakturor till kunderna.

DN är i alla fall vänliga nog att upplysa oss om att uppgifterna kommer från en ”ännu inte publicerad rapport från branschorganisationen”. Det vill säga IT&Telekomföretagen, vars förbundsdirektör Anne-Marie Fransson är den som får uttala sig i artikeln.

Rapporten visar sig plötsligt vara publicerad, på branschorganisationens hemsida. Här hittar du den.

Ytterst pedagogiskt uppställt kan vi på sista sidan läsa två tabeller. Där är kostnaderna för varje lagområde specificerade, i ett bästa-scenario och ett värsta-scenario.

FRA-lagen kostar hushållen i bästa fall 22 kronor i engångskostnad och 4 kronor i årlig kostnad. I sämsta fall 67 kronor i engångskostnad och 9 kronor i årskostnad.

Men jag skulle ju få betala tusenlappar för FRA-lagen?

Med den takt som presenteras i rapporten tar det mig exakt 103,6 år att komma upp i den första tusenlappen för FRA-lagen. Etthundratre år! Och då snackar vi worst case scenario.

Allvarligt talat. Oavsett på vilken sida man står i denna milt sagt infekterade fråga så tjänar ingen i längden på att det slarvas med siffrorna.

Var kommer då tusenlapparna (och miljarderna) ifrån? Jo, de härrör framförallt från något som benämns ”Glesbygdsavgift”.

Där snackar vi stora pengar, upp till 2 200 kronor i engångskostnad för hushållen. Vi slipper dock årliga avgifter. Det rör sig om ett EU-direktiv som Post- och telestyrelsen vill införa, som stipulerar att alla hushåll och företag ska garanteras 1-2 Mbit/s ”för funktionell internetaccess”. Läs mer om detta i SOU:n Bredband 2013.

Styvt nio tio miljarder kan det där glesbygdsåtagandet gå loss på, säger IT&Telekomföretagen. Bara för att man ska kunna fildela på kalfjället. Låter som riktig public service, det.

Nåväl, det där var ett sidospår. Nu ska jag återgå till att läsa rapporten, säkert finns det mer godbitar att fördjupa sig i.

-”Båda utskotten har sin charm” säger Camilla Lindberg till N24.

Uttalandet osar viss bitterhet och kan inte hjälpa att undra om detta är en del av de integritetsstärkande åtgärder som utlovats.

I justitieutskottet ersätts Camilla Lindberg av Johan Pehrson.

Ändå hade de inga problem att avspisa hans förslag till krispaket.

Kongressledamöterna gjorde helt enkelt det som så många svenska debattörer, bloggare och skribenter krävde av sina riksdagsledamöter under de heta dagarna med FRA i början av sommaren.

Röstade efter sin egen övertygelse.

Jag gör som en av våra trognaste debattörer i forumen, syr ihop det med en låt. No guts, no glory med brittiska Bolt Thrower, från 1998:

The last advance
One final chance
It now shall be…
No guts, no glory

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=NxU0C8XoLns]

Utan tillgång till FRA och signalspaningen blir Säpos förmåga att klara sina uppgifter lidande, enligt Danielsson.

”Det kommer defintivt begränsa vår förmåga att lösa vår uppgift”, säger Danielsson till SVTs Mats Knutson i inslaget.

Lyssnar man till vad Anders Danielsson säger i intervjun låter FRA:s signalspaning som i det närmaste vital för Säpos verksamhet.

Hur reagerar Sten Tolgfors och Fredrik Reinfeldt på detta?

Och sett i ljuset av vad förre Säpochefen Anders Eriksson anförde i somras framstår Danielssons utspel i Aktuellt som än mer kryptiskt.