Miljöpartiets EU-kongress har avslutas och helgen går över i seminariepass och partiets kommun- och landstingsdagar. Under kongressen har man beslutat att slopa utträdeskravet, men partiet har också debatterat och beslutat kring valplattformen inför nästa års EU-parlamentsval.  

Här följer några av besluten i urval och korthet. Miljöpartiet vill att: 

• EU:s totala makt skall minska och att EU ska ägna sig åt betydligt färre saker än idag
• EU:s budget totalt sett ska minska
• EU:s alla institutioner skall införa en offentlighetsprincip och omfattas av meddelarskydd
• Klimatpolitiken ska sträva efter att minska utsläppen av växthusgaser med 80% till 2020
• EU:s transportpolitik inriktas på att modernisera och standardisera järnvägar och sjötransporter
• Kemikaliepolitiken skall skärpas ytterligare
• Partiet ska motverka att gemensamma lagar om signalspaning, trafikdata, bloggregistrering, fildelning och liknade lagar som kan kränka den personliga integriteten skapas
• EU ska höja minimiskatterna på alkohol och tobak
• partiet ska verkar för att EU-länderna kriminalisera sexköpare.
• att EU ska garantera rätten till fri abort
• att könskvotering ska införas på de högre posterna inom EU
• att jämställdhetsanalyser och barnkonsekvensanalyser ska göras innan beslut fattas inom EU-organen, och att Gender Budget införs.

Stämningen runt middagsbordet blev på ett ögonblick så kylig att ingen vågade säga ett ord på flera minuter.

Samtalsämnet? Miljöpartiet.

Platsen? Värmländsk landsbygd. Eller vilken svensk bruksort som helst, välj själv.

För som socialdemokraten Katrine Kielos beskrev det i Fokus (41/2008): ”Miljöpartiet är emot allt det där som gör livet värt att leva: bilen, basindustrin, skotern, chartern, jobbet och jakten”.

Åtminstone är det bilden av partiet hos ett oräkneligt antal svenskar. Särskilt på landsbygden.

Jag vet inte hur många gånger jag sett blicken svartna hos såväl värmlänningar som hälsingar när miljöpartiet kommit på tal. Och det har aldrig spelat något roll huruvida det funnits realpolitiskt fog för aversionerna.

Lika mörk i synen blev Lars Ohly när Mona Sahlin offentliggjorde samarbetet med mp och på samma gång tog avstånd från vänsterpartiet. Men maken till smäll på fingrarna får man leta efter. En modig missbedömning, som SvDs Per Gudmundson kallar det.

”Jag uppfattar att det ute i partiet finns en total uppställning bakom vår strategi. Även om det varierar hur bekväm man känner sig med miljöpartiet”, sa Sahlin till DN.

Problemet är bara ytterligheterna i de variationer som Sahlin säger sig uppfatta. Det som varierar är snarare hur obekväm man känner sig, skulle jag påstå.

I Stockholms kommun där miljöpartiet var som starkast (9,33 procent) i riksdagsvalet 2006 var socialdemokraterna som svagast (23,17 procent).

Medan vi i det röda norr hittar mp-fästen som Arvidsjaur (1,71), Pajala (2,10),  Ånge (2,63) och Örnsköldsvik (2,83).

Göran Persson var en buffel, men en lyssnande sådan. Mona Sahlin, däremot, hon ignorerar, skriver Ali Esbati.

Jag inbillar mig att s-trusten i Arvidsjaur idag är precis lika uppretad som de trogna miljöpartisterna på Södermalm. Fast av helt olika anledningar.

Lite av lunchdiskussionen idag gick åt till att avhandla dagens nyhet om att miljöpartiet slopar utträdeskravet. 55,6 av partiets medlemmar som röstade tyckte att partiet skulle slopa kravet på EU-utträde. Nu är det en ”EU-kritisk hållning” som gäller, enligt Wetterstrand.

Anders Wallner skrev för några veckor sedan på sin blogg att mp än idag framstår som tonåring i riksdagen.

”Vi håller oss unga genom att hela tiden utveckla vår politik och ifrågasätta våra tidigare lösningar”, skrev han.

Är mp:s kovändning i EU-frågan att likna vid en föryngring av partiet? Snarare är det väl tvärtom.

Den bångstyriga och upproriska tonåringen har låtit sig kuvas av de vuxna.

Hur tråkigt det än må låta.

Frågan är vad väljarna tycker om det.

Fler reaktioner: Birger Schlaug, Maria Wetterstrand, UNT, Carl Schlyter, Tomas Melin